S-företagarna, vårt syfte och mål med verksamheten

S-företagarna är en socialdemokratisk förening inom Stockholms stad och län. Vi engagerar oss i huvudsak för näringspolitik och hur vi ska få fler och växande företag i Sverige.

Viktiga frågor är företagens villkor, entreprenörskap, innovationer och hur företag startas och utvecklas. Centralt är även de små och medelstora företagens villkor för utveckling.

Vi intresserar oss både för den nationella som den regionala näringspolitiken, där vi följer arbetet med näringspolitiska frågor i riksdag, regering och kommunal nivå.

Ett avgörande intresse, är att motivera och kommunicera företagandet inom socialdemokratiska partiet.

Bakom varje arbetstillfälle står det en arbetsgivare, och utan fler och växande företag blir det ingen ekonomisk tillväxt och välfärd.

En innovationspolitik för Stockholm – förslag från s-företagarna

Var står svensk innovationspolitik?

Innovation, uppfinningar och nya idéer som leder till kommersiell framgång är en viktig komponent för tillväxt och fler jobb. Innovationer i Sverige har traditionellt förknippats med framgångsrika svenska uppfinningar såsom kullagret, skiftnyckeln och liknande mekaniska uppfinningar. Den typen av tekniska innovationer har betytt mycket för Sverige. Men tittar man på de företag som i dag är ledande vad gäller tillväxt och antal anställda så vilar de inte på några tekniska uppfinningar. IKEA, HM och Securitas bygger på innovativa idéer vad gäller affärsmodell, formgivning, logistik och liknande ”mjuka” aspekter av affärsverksamhet. Samhällets stöd och intresse för innovationer bör därför inte ensidigt inriktas på det tekniska området.

Sverige har sedan länge en framskjuten plats i internationella mätningar av forskning och utveckling. I EU:s Innovation Union Scoreboard ligger Sverige först, men avståndet till de närmaste länderna har minskat. I det globala innovationsindexet har Sverige 2014 gått från andra till tredje plats. Sverige får medelmåttiga resultat i mätningar som fokuserar på resultat. Sverige hävdar sig bra på input-sidan, d v s mätningar som tittar på FoU-kostnader, antal anställda inom forskning och utveckling och publicerade artiklar och patent. Men tittar man på resultatet av dessa ambitiösa insatser så är resultatet nedslående.

Under det senaste året har innovationsfrågan fått ökad politisk uppmärksamhet både lokalt och centralt. Statsminister Stefan Lövén talar ofta om innovationer och Mikael Damberg har titeln närings- och innovationsminister. Regeringen har tillsatt ett innovationsråd. På regional nivå har Länsstyrelsen i Stockholm i samarbete med ett antal andra intressenter utarbetat ett handlingsprogram kallat Innovationskraft Stockholm – världens mest innovationsdrivna ekonomi.

Den nationella och den regionala innovationspolitiken är i huvudsak inriktad på den typ av innovationer som springer ur den akademiska forskningen och den s.k. Triple Helixmodellen d v s samverkan mellan högskolor, företag och offentlig sektor. Enligt Svenska Uppfinnarföreningen går 99 procent av det nationella innovationsstödet till akademierna trotts att både svenska och internationella studier att den övervägande andelen av de ekonomiskt framgångsrika innovationerna inte har bakgrund i akademisk forskning utan kommer från enskilda uppfinnare i eller utanför företag .

Tekn. Dr. Christer Sandström vid Chalmers har tittat på de 100 främsta innovationerna i Sverige genom tiderna. Han finner att 20 har sin bakgrund i akademisk forskning medan 47 kommer från anställda vid företag och 33 från fristående uppfinnare. En amerikansk granskning av de 100 viktigaste innovationerna under varje år under en 40-års period gav liknande resultat. Universiteten stod för bara 6 procent, medan storföretag och enskilda uppfinnare stod för majoriteten av innovationerna. Mot denna bakgrund finns det anledning att ifrågasätta prioriteringarna inom den svenska innovationspolitiken.

Morgondagens innovationspolitik

Vi tror att en framgångsrik innovationspolitik måste ha en större bredd och inte enbart inriktas på akademisk forskning och utveckling. Politiken måste sikta på barn och ungdomar i skolåldern och även inkludera de uppfinnare och innovatörer som finns utanför akademierna.

Barn och ungdom

Det finns tre organisationer som stimulerar intresset för uppfinnande och entreprenörskap i skolan: Snilleblixtarna, Finn Upp och Ung Företagsamhet.

Snilleblixtarna drivs av en ideell förening och vänder sig till barn från förskolan t o m årskurs 5. Föreningen tillhandahåller utbildningsmaterial och utbildar handledare bland lärare. Avsikten är att intressera barn för teknik, naturvetenskap, uppfinnande och entreprenörskap.

Finn Upp är en årlig tävling för elever i årskurs 6 – 9. Tävlingen går ut på att identifiera ett vardagsproblem och finna en lösning på problemet. Avsikten är att öka intresset för ingenjörsyrket, teknik och naturvetenskap. Verksamheten stöds bl a av Ingenjörssamfundet, Svenska Uppfinnarföreningen och tidningen Ny Teknik.

Ung Företagsamhet drivs av en ideell förening och vänder sig till både grundskolan och gymnasiet. För grundskolan tillhandahålls ett utbildningsmaterial. För gymnasister erbjuds ett program där eleverna under ett år startar och driver ett företag i utbildningssyfte. Resultaten av arbetet presenteras på en årlig utställning på Stockholmsmässan och priser delas ut. Verksamheten stöds av Företagarna och ett antal företag och organisationer.

Vi anser att Stockholm bör öka sitt stöd till dessa verksamheter och stimulera fler skolledare och lärare att erbjuda sina elever att delta. Det är för närvarande främst elever från de yrkesinriktade linjerna som deltar, men det bör finnas goda möjligheter att även stimulera de teoretiskt inriktade eleverna att engagera sig. Stockholms stad bör gå in som medlem i Snilleblixtarna och öka stödet till denna förening som har de knappaste resurserna.

Stöd till uppfinnare  

Stödet till enskilda uppfinnare och innovatörer i Stockholm ges främst genom ALMI, vars nationella projektbudget om ca 100 mkr utgör 4 procent av Vinnovas stöd för innovationer främst i den akademiska sfären. Staden delar också genom Stockholm Business Region ut årliga innovationsstipendier, Detta är en mycket värdefull stimulans som bör fortsätta.

Det ekonomiska stödet till innovationer är i huvudsak utformat för forskare och innovatörer inom universitets- och högskolesystemet. Detta måste kompletteras med ett stöd till enskilda innovatörer. Det kan exempelvis utformas som ett kombinerat bidrag och villkorslån. Uppfinnaren kan få bidrag och lån som endast behöver återbetalas om utvecklingsarbetet lyckas. Stockholm bör också stödja Stockholms Innovatörskrets som är länets lokala medlemsförening i Svenska Uppfinnarföreningen.

Uppfinnare och innovatörer har stora svårigheter att finansiera sitt utvecklingsarbete. Banker kräver säkerheter som de i regel inte har. Riskkapitalister tvekar att gå in i tidiga skeden. Vi tror att det finns möjlighet att mobilisera äldre företagare som investerare om de erbjuds möjlighet att skjuta upp reavinstskatten när de säljer sitt företag. Företagare bör ges möjlighet att skjuta upp reavinstskatten om de investerar i ett mindre företag. Det finns säkert många erfarna företagare som är intresserade av att hjälpa en uppfinnare/entreprenör genom att investera kapital och bidra med sina egna erfarenheter som rådgivare och/eller styrelseledamot.

Innovationsupphandling

Den offentliga sektorns upphandlingar står för över 15 procent av BNP i Sverige och det finns stora behov av nya produkter och system, bl a för att för att uppnå miljömål och Sveriges åtaganden för att rädda klimatet. Innovationsupphandling innebär att den offentliga sektorn i sina upphandlingar ställer höga krav och är öppen för nya lösningar som kan ge tillfälle för innovatörer av olika slag att få avsättning för sina produkter och tjänster.

Innovationsupphandling är emellertid komplicerat både vad gäller utformning av upphandlingsunderlag och vid valet av nya tekniker och lösningar. Enskilda förvaltningar och myndigheter kan inte förväntas ha den kompetensen och vara beredda att ensamma ta de risker som innovationsupphandling innebär. Stockholmsregionen måste därför inrätta en särskild enhet som hjälper till med innovationsupphandlingar, både genom expertkunnande och genom ekonomiskt bidrag för de extra kostnader som en innovationsupphandling kan medföra. Chans/risksituationen för en enskild upphandlare är sådan att man utan särskilt stöd inte kan förvänta sig någon fart på innovationsupphandlingarna.